När jag var liten, fick jag höra att det var fult att säga och skriva meningar som började med ”jag”. Då var jag egoistisk, fick jag veta, och jag kände mig dålig då. I gestalt är semantiken viktig. Jag blir tydlig när jag pratar utifrån mig själv. Utan JAG inget DU. 
Prova och jämför att säga: 
Man gör så – Jag gör så. 
Man vill göra rätt för sig – Jag vill göra rätt för mig.  
Tänk om man skulle våga! – Tänk om jag skulle våga! 

Du har säkert egna exempel att testa det här med. Jag känner mig i alla fall autentisk, tydlig och sann, när jag säger JAG istället för ”man” som verkar generaliserande och utsuddande. Och de två orden har ingenting med att vara egoistisk att göra. Varken det ena eller det andra. 

Skriv gärna kommentarer. Dela hemsidan. Jag blir glad av sånt!